Låg fortfarande i sängen när telefonen meddelade att mamma ville starta ett videosamtal. Svarade och la ifrån mig telefonen. Samtidigt som jag klär på mig hör jag hur mamma och andra familjemedlemmar sjunger för mig. Är påklädd och tar upp telefonen just som dom sjungit färdigt. Där sitter dom, min älskade familj, i sommarstugan i våtnäs en härlig sommarkväll..

Har insett att det här är första sommaren som jag inte är hemma i sommarsverige alls. Även första födelsedagen utanför Sverige.

Som många vet har jag gett mig ut på flertalet resor under mitt 28åriga liv. Men har alltid medvetet låtit bli att vara borta, en längre tid iaf, under sommarmånaderna. Nån vecka i juni har väl gått bra men annars vill jag vara hemma och njuta av sommarsverige.

Jag har nu varit hemifrån i ett halvår, 3 månader på Nya Zeeland. Det är det längsta jag varit hemifrån på 10år. Jag brukar inte ha problem med hemlängtan men aldrig förr har jag haft så sjukt många fina jag lämnat bakom mig..

Senaste åren har jag varit aktiv i så många olika typer av grupper och på så vis lärt känna många fina människor som jag är så tacksam över. Arbetskollegor, teaterfolk, pokémonfolk, Njurunda hallens gruppträningspassfolk, ungdomsgruppfolk, kentvänner, övriga tokisar jag stött på..

Alltid intressant och få se vilka som finns kvar när man kommer hem. Det är många jag pratat med under resans gång..  men sen är det många andra jag inte pratat med men som jag ändå tror och hoppas finns kvar när jag återvänder.

Morgonens videosamtal från familjen varade inte ens i 10minuter. Var tvungen att avsluta efter 8min och 50sek. Bröt ihop totalt så fort jag lagt på. Inte gråtit så på otroligt länge. Där och då blev jag själv lite orolig.. och kunde inte riktigt sätta fingret på varför. Men det var nog en blandning av att se/höra röster från så många jag saknar samtidigt.. Det i samband med att jag känt mig lite lost de senaste dagarna.

Måste få rutiner.. vettiga rutiner. Jobb. Få koncentrera mig på något annat än jag hittills gjort. Jobb. Om jag bara hade ett jobb. Det är dags nu. Inte känt att jag behövt förrän nu (mest ekonomiskt) men nu är det verkligen dags. Bara sökt ett hittills, men nu ska det sökas mer.

Har iaf blivit uppvaktad av min flatmate, ätit gott på nyfunna favoritmatstället, bästa cheesecake till efterrätt och kollat färdigt på andra säsongen av "Stranger things". Fick även en helsvart keps, helsvart mössa och skraplotter(utan vinst men kul ändå). Känns som han fattat att jag gillar helsvart och huvudbonader och att jag slitit ut de jag har eftersom jag bär dom varje dag?..

Var även tillbaka till Dunedin och hälsade på ons-sön. Ska lägga upp lite bilder från det på insta. Fina dagar med Ryan, superschyst kille som jag är glad att fått lära känna.

Jaja, trots dunderhemlängtan är jag iaf fast besluten om att inte åka hem. Det gäller att göra det bästa av situationen. Vips så har det här visumåret gått och då minsann kommer jag vara såå redo att komma hem. Hoppas ni har det bäst där hemma och att ni njuter så in i bomben av sommaren i vårt vackra Sverige, så ska jag fortsätta att njuta av vackra Nya Zeeland medan jag kan.