Ååå... du måste klara det farmor! :/

jag som bara iförrgår, tror jag det var, tänkte att jag måste hälsa på farmor en gång till i sommar, eftersom jag anade att hon blev sämre... hon har blivigt virrigare på senaste tiden. Tänkte att man vet aldrig hur hon är när jag kommer hem från USA så ... en sista gång hade jag velat, eller jag hoppas jag kommer få, träffa henne medan hon är någerlunda klar.

Jag som jobbar på strokeenheten på sjukhuset har sett hur virrig vissa tanter är. Det är hemskt...vill inte att farmor ska bli som de, inte än :/

mamma å pappa är på riksting i Norrköping (de bor hos mina kusiner som bor ca 1.2 mil från farmor) så det var ju tur i oturen att de va så pass nära... skulle tro att de sitter och väntar på besked nu.

Älskar dig farmor!

Idag vaknade jag och ville allt annat än att åka till sjukhuset. Det var mot all min vilja som jag klev upp och gjorde mig i ordning. Men det sjuka är att jag fattar inte varför jag kände så. Det är hur trevlig personal som helst på avdelningen och jag hade roligt idag som vanligt, men ändå känner jag så på mornarna. Måste vara för att jag är så overkligt trött och ... deppig. Men blä... varför är jag deppig? ... för att jag aldrig är med någon såklart!

 Men jag vet inte om jag vill vara med någon... inte just nu :/

Kan inte få nog av den här låten! <3

Hejhopp!